När hände det här!?!
Det är hemskt vad rädd man blir för sig själv när man kommer på sig själv med att helt plötsligt gå och tänka att man längtar till den dagen man ska skaffa barn.
Var på en hantverksmässa idag. Där fanns underbara små söta klänningar till en människa med betydligt mindre storlek än jag själv. Och jag tänkte för mig själv där jag stod och kände på och beskådade de bedårande klänningarna - "Åhhhh, tänk om man hade en liten flicka att köpa söta kläder till." När jag gått förbi flera bås där det fanns bedårande klänningar, identifierade jag ett mönster i tankegångar och känslor hos mig själv. Hmm...jag bara inbillar mig.
Träffade senare på en bekant som för 3 veckor sedan fick en liten Alexander. Sååå söt! Kom sedan på mig själv att stå och prata barnkläder med min bekanta och vad sött det vore med en dotter iklädd de små bedårande blårutiga små klänningarna som fanns på mässan, samt att prata om hur det var att föda barn. Jag har alltid varit rädd för att i framtiden behöva föda barn. Jag har bara hört en massa skräckhistorier. Dessutom, jag vill inte ha riskera att få ett fult ärr på min mage!!! Men dessa tankar var helt som bortflugna. Jag stod där och längtade till den dag det blir min tur.
När jag sedan fick lite distans till känslorna och tankarna omkring barnafödande, blev reaktionen - "när hände det här!?!" Hur kom dessa känslor in i mitt liv? Den biologiska klockan har startat!! Herre gud!! Jag har börjat bli gammal!!
Men SKÄRPNING soldat! Dessutom kan du väl köpa bedårande små klänningar till en liten grabb också! Han är i alla fall för liten för att bry sig!
