Efterlyser blekmedel från USA!
Baaaara 8 timmar. Jag trodde att flygplan var relativt tysta att resa med. Men jag fick veta att så inte är fallet. Var ju jäkligt dumt av mig att tro det. När man sitter emellan två gigantiska motorer, som bland annat ibland kan höras nere från marken. Varför skulle det då vara tystare att sitta mitt emellan dem =D
Idag har jag letat upp adresserna till alla de butiker jag ska shoppa i...om jag hittar nått att shoppa vill säga. Men det ska väl inte bli så svårt. Under dagarna i New York kommer jag att vara the shopaholic among the shopaholics! =D
Butikerna jag måste till är: Forever 21, Victoria's secret, Banana republic, Marshalls, Ross Stores Inc. Har du några fler förslag på najsa butiker får du gärna komma med några =)
I USA ska det tydligen finns ett bra tandblekningsmedel. En behandling som inte kostar massor med pengar och man behöver inte gå till någon klinik eller till någon tandläkare. Det finns ju sådana i Sverige också men problemet är ju att de inte fungerar. Man har tryckt in massa äckligt smakande medel i munnen ett antal gånger under två veckors tid och hållt på och plågat sig. Men! Man har lika fula tänder efter behandlingen som innan.
I USA tillåter de fler farliga medel (YAY!) som man inte tillåter här i försiktiga Sverige. För medlet säljs nämligen inte i Sverige. Nu kommer jag till det stora problemet. Jag vet inte vad det heter!! Vet du?! Snäääälla tala om för mig. I neeeed to have it! =)
Jag har Googlat massor,för det är vad man gör när det är något man måste ha reda på. Vad gjorde man innan google när man ville veta något som inte stod i någon encyclopedi. Hur som helst kom det upp flera olika märken man kunde köpa men hur vet jag vilket som det det som fungerar?
Man kanske skulle botoxa sig också när man ändå är där =P
Neee så lågt ska jag inte gå =)
Blodgivning
Jag har påbörjat att installera mig här i Stockholm nu. Jag har anmält mig till blodgivningen och planerar att åka dit nästa vecka. Så himla bra att man kan beställa papprena från sin förra blodgivningscentral så att man slipper genomgå provtagningen en gång till. Inte för att den var värst hemsk...bara att det tar tid innan får börja ge blod.
Jag tycker om de dagarna jag ska ge blod, för då brukar jag gå upp i tid och äta frukost (jag äter ju aldrig frukost annars), äta ordentligt måste man göra om man ska ge blod. Annars går det inte så bra och man får mindre bra blod. dessutom ger det mig en den där känslan att man har gjort något bra. den där klappen på axeln. När man ger blog får man ju poäng varje gång också. Så att man kan samla till ett Lasse Åhberg-glas, ljuslykta från iitala eller liknande. Även fast galsen är fina och så känner jag inte att jag vill ha nått för att hjälpa andra. Om man ska ha något för att hjälpa, då försvinner den där känslan av att ha hjälpt någon. Så jag ger bort mina poäng till Barncancerfonden istället. Då får jag en dubbel klapp på axeln och jag mår bra, fast lite ont i armen.
Men det bästa med att få ge blod...det är fikat efter. När man få mysa och sätta sig i cafeterian och ta en macka och ett glas juice. I Falun där jag gav förut var det inte lika bra som i Karlstad där jag gav innan jag hamnade i Falun. Där fick man en sån där Sanwich från Wasabröd...not so fun!! Och en liten festis. I Karlstad fanns det äppeljuice i behållare, apelsinjuice, vatten, kaffe, frallor med ost eller skinka och naturligtvis frukt. Dessutom också dagens tidningar. Kunde man sitta där och mysa med alla andra som hjälpt någon, kanske räddat livet på någon. Hoppas det är bra på Södertappen, men det ska vara en utav Sveriges bästa och moderna blodcentraler. Så det är nog ingen fara!
Ett utav de mest hemskaste men också roligaste blodcentralen-minne jag har är när jag gav blod i Falun. Sköterskan som skulle sticka mig fick inte riktigt in nålen i artären så hon stod och grävde i min arm och det gjorde GANSKA ONT. Jag kände att jag blev kall och varm på samma gång och en aning illamående. På samma gång kommer en kille in, macho som få, typ a`la jag bär med mig ett kylskåp var jag än går och jag går så brett isär med benen för att få plats med min stora uttrustning. Den stora killen skulle gabska snart bli en ganska liten kille...
Sköterskan sade:
- Jag säger till när jag sticker
- Nu sticker jag.
- Ao!!
Det var mitt livs kvinnligaste manliga "Ao!!" jag hört. Den stora killen med kylskåpet och utrustningen var inte så jäkla kaxig längre. Där jag låg jag med armar med ett stick i en utav dem och två i andra. Plus att en blodgivningsnål grävt runt i ramvecket i ena också. Jag såg ut som en sprutnarkoman i armvecken i 1 vecka efteråt. Blåmärket täckte hela armvecket. Provtagningsnålen är ju väääldigt mycket tunnare...så jag undrar hur liten den stora killen med kylskåpet och utrustningen blev när han var på återbesök =D
Operation tjejkväll...skaffa vänner...
Det var nyår och jag var lite dragen. Nyår firades med pojkens kompisar, med mat som jag lagat (det blev en succé...eller också inbillar jag mig att det blev det). Så kom jag på den briljanta idén. Eller sbarare kom jag först på en fråga till tjejerna?
Brukar ni umgås tillammans utan killarna någon gång (och jag inte får vara med) eller är det så att alla träffas i ett gäng hela tiden? Neee, vi brukar inte umgås tillsammans, killarna är med. Jaha!? (min egentlige reaktion; What!!? Why!!? (killarna är jättetrevliga, men ibland måste tjejer få umgås i enrum...ni vet)) Så jag tänkte...här måste vi styra upp nått, plus att man kanske få några vänner på köpet. Vi är ju redan bekanta men vi umgås ju inte frekvent med varandra. Det var då jag fick min kick-as idé! Killarna ska samlas och spela tv-spel ochj klia sig på pungen eller vad de nu gör när de samlas. Tjejerna ska käka mat och sedan gå ut och skaka rumpa =)
Det ska bli såååå roligt tycker jag =)
Älskar att dansa =D
Tack!
Jag började jobba och fick världens bästa chef - verksamhetsledare - mentor - coatch. Jag har faktiskt aldrig haft en bättre chef. Det vill jag tacka henne för. Efter att ha fått råd och tips har jag gjort vissa val och jag tror jag långsamt börjar hitta tillbaka till mig själv igen. Eller egentligen inte mitt gamla "själv", utan ett nytt. Det känns väldigt skönt...känner inte att jag har samma panik längre. Jag har börjat sova igen...ja nu har jag ju ryggen. Men innan den kom och störde...
Det känns som om jag har bestämt mig för att "såhär ska det vara, så ska det bli" och det är ingen annan som bestämt åt mig eller talat om för mig "såhär borde göra, det är klart att du ska göra såhär, jag skulle gjort såhär". Jag har gjort min helt egna plan och jag känner att faktiskt tror att jag har hittat rätt, det känns väldigt rätt.
Det är nog just här jag vill vara och "dit" jag vill komma sedan när jag gjort min resa. Hoppas att resan går efter rutten jag stakat ut. Men denna gången ska jag inte köra av vägen och ut i skogen och sedan åka vilse och bli förtvivlad. Jag har lovat mig själv att göra ett försök att träffa någon som lär mig att vara både kartläsare och köra på samma gång. Men framför allt lära mig...om jag kör fel...att inte få panik. Jag har sagt det länge...att jag ska träffa någon som lär mig att navigera och köra. Men nu har jag faktiskt letat upp några kandidater...
Jag är påväg tillbaka...fast ännu bättre! =)
En bra dag helt enkelt...
Så hade jag en såååå söt pojkvän imorse, som klappade på kinden och torkade trårarna på en Nica som grät av smärta. (Ja, visst det är skitfånigt, jag grät av smärta. Men fy farao vad ont det gjorde också!) Visst är min älskling söt annars också, men idag var han extra söt! *Puss på han*
Hes som fan...
Så brukar jag tänka vanligtvis också, fast då i gemener. Alltid när jag blir förkyld tappar jag rösten, slår aldrig fel. Jag är förkyld just nu...guess what!? Jag är hes och kan inte prata...
Hur som helst...jag kan ju inte strunta i att svara.
Jag svarar:
- Hej det är Veronica (Lät mer som ett sånt där rosslande som uppkommer när offer i skräckfilm dör, för att de har halsen full med blod...jag har ju inte halsen full med blod nu utan...jo, ja ni förstår)
Personen i andra änden, vi kallar honom X:
-
Ja, det var tyst
Så jag:
- Cccccchhhhhhhaaaaåååååå
X:
- Ehhhh, är det här Veronica.
Jag:
- aaaaaa (viskar)
X:
- Du låter lite sjuk!!??
Jag:
- No, shit!! Tror du!!?
Nej det sade jag inte jag tänkte. Sedan började vi fnissa, för jag fick inte fram några ljud.
Så han fick hålla en monolog i telefon. Medan jag viskade aaaaahhhhh (som skulle betyda ja, för att det skulle framgå att jag inte lagt på, dött eller helt enkelt inte lyssnade.
Men allvarligt, det är så himla jobbigt att vara förkyld och heta Veronica. Finns inte en gång jag inte blir hes.
Och det jobba är att jag tycker om att prata också. Erik tycker väl det är skitskönt nu, "när bruden håller käft ett tag".
Nej, det säger han inte. Han tar han om sin lilla sjukling så fint.
Nu ska jag ta hand om broccolin. Ska göra blomkål och broccoligratäng =)
Coolaste programmet just nu...
Så jäkla underbart att kunna hitta (nästan) all musik du kan komma att tänka på. Lyssna på den utan att behöva ladda ner den. Det är bara programmet som tar plats liksom!! Jag är helt lyrisk!! Jag har hittat musik som jag hade glömt bort! Kommer du ihåg Cajsa-Lisa Ejemyr - Alla behöver ni (nån) gång? Eller Five? De snygga killarna som dansade runt i coola videos på coola poolpartyn på 90-talet....jo visst kommer du ihåg dem!! Du vågar bara inte erkänna det!!! ;D
Söka om musiken behöver man inte heller göra. Det är bara att skapa sina egna spellistor.
I looooooooooooooooooooooooveeeee!!!! =D
Woooohoooo!!! =D
Skitsnack, vin och ost...
Skulle upp på möte på onsdag morgon, men det hindrade inte de 60% av norslundsmaffian att äta ost, snacka skit och dricka vin till klockan var 1.00. Det var roligt. Skönt att få se några av mina guldstoffmoln igen.
Fy stan vad jag var trött onsdag morgon! Jag trodde jag skulle gå sönder!! Seriöst...
Jag dricker aldrig kaffe annars...denna dag drack jag 3 koppar =D
Ondag...hemma 23.00. Säng....åhhhh, ahhhh, kudde...
Johan Glans äger
Måste ju säga att Johan Glans äger på stand-up scenen!
Han är bara så himla skön. Tycker det är underbart att han tar upp saker som alla andra också någon gång upplever, men tycker är så pinsamma så att man inte vill erkänna det. Eller att han tar upp sådana saker man ibland går och funderar på men som är för dumma eller "flummiga" att ens ta upp, då man är rädd att bli uppfattad som totalt dum i huvudet =D
Jag går ofta och funderar på sådana saker.
Jakob Öqist är ju också för gullig. Ganska nice att titta på dessutom ;P
Väl hemma blev det film...El Orfanato - Barnhemmet.
Vill du bli riktigt jäkla rädd så du nästan bajsar på dig ska du se den filmen. Eller också är det jag som är väldigt väldigt lättskrämd. Lyckades skrika halsen av mig vid två tillfällen...och min pojkväns öra. Vi var hos doktorn idag och han sade att han för all framtid kommer att vara döv. Ska stämma filmbolaget som producerade filmen. Haha, nej då...jag ljuger förstår du väl. Ja det var ju klart du du förstod! "Ehhh, man är väl inte dum heller...hrm" ;P
Helt appropå inget alls har jag funderat på en sak. Jag undrar hur mycket skulle vattennivån öka om alla i hela världen hoppade i havet? Alltså de hav som hänger ihop...Atlanten, Stilla havet etc. Och undrar därpå om vattennivån skulle höjas så mycket att öar och läner försvann under ytan. Det är ju inte helt lätt att bara ta reda på heller. Undrar om det går att googla fram, hmmmmm. Jag menar allt finns ju google...måste ta reda på det.
När hände det här!?!
Det är hemskt vad rädd man blir för sig själv när man kommer på sig själv med att helt plötsligt gå och tänka att man längtar till den dagen man ska skaffa barn.
Var på en hantverksmässa idag. Där fanns underbara små söta klänningar till en människa med betydligt mindre storlek än jag själv. Och jag tänkte för mig själv där jag stod och kände på och beskådade de bedårande klänningarna - "Åhhhh, tänk om man hade en liten flicka att köpa söta kläder till." När jag gått förbi flera bås där det fanns bedårande klänningar, identifierade jag ett mönster i tankegångar och känslor hos mig själv. Hmm...jag bara inbillar mig.
Träffade senare på en bekant som för 3 veckor sedan fick en liten Alexander. Sååå söt! Kom sedan på mig själv att stå och prata barnkläder med min bekanta och vad sött det vore med en dotter iklädd de små bedårande blårutiga små klänningarna som fanns på mässan, samt att prata om hur det var att föda barn. Jag har alltid varit rädd för att i framtiden behöva föda barn. Jag har bara hört en massa skräckhistorier. Dessutom, jag vill inte ha riskera att få ett fult ärr på min mage!!! Men dessa tankar var helt som bortflugna. Jag stod där och längtade till den dag det blir min tur.
När jag sedan fick lite distans till känslorna och tankarna omkring barnafödande, blev reaktionen - "när hände det här!?!" Hur kom dessa känslor in i mitt liv? Den biologiska klockan har startat!! Herre gud!! Jag har börjat bli gammal!!
