Inte ens kinesiska muren kan stoppa mig...jag klättrar över...
Man har gått fram genom livet...ca 8932 dagar och trott att man varit kär ett antal gånger. Men så kommer man en dag på att man faktiskt kanske aldrig varit kär tidigare. Är det så? Eller har man varit mer eller mindre kär?
Den dagen kom till mig för ett tag sedan...
Förr tyckte jag att kvinnor i amerikanska filmer var fåniga när de grät när de älskade med sin livs kärlek. Vem gör det liksom? Nu förstår jag varför...
Nu vet jag vad jobbiga och sorgliga avsked är...
Det är en skön känsla när man tänker att man vill och kan gå genom eld och vatten för att vara med den man älskar. Jag gör vad som helst för att vara där Han är...inte ens kinesiska muren kan stoppa mig eller 100 pansarvagnar som har sikte på mig...
