Vuxen vs Student
Har läst Malin och Susanns bloggar om alkohol, blåmärken, trötthet och en jäkla massa skojj. Och jag får inte vara med!? Känns hur konstigt som helst att inte få vara med och leka. Inte få komma upp och sätta sig i soffan och skvallra gårdagens händelser. Inte få säga god natt till Malin och Susann. Inte kunna laga mat tillsammans. Inte kunna sitta och goffa chips framframför tv:n tillsammans med norslundsmaffian.
Men det finns ju andra glädjen i livet. Men det är jobbigt att bli vuxen. Man ska börja jobba heltid, laga mat och städa som vuxna gör. Nu kan man ju inte låta disken stå, käka makaroner varje dag eller gå upp 11.00 på förmiddagen för att sätta sig framför tv:n och plugga.
Studentkåren är också något jag kommer att sakna fruktansvärt mycket. Inte få vara med i 6M och fixa och dona.
Men som sagt det kanske finns andra glädjen i livet efter studietiden.
Men just nu känns det som om livet blir lite tråkigare utan studentlivet.
För mig är studentlivet mitt normala liv, så som man ska leva. För jag har levt på det viset så himla länge. Och då ska man ändra sig helt plötsligt. Är jag ensam om att känna såhär? Är det bara jag som tycker att det är sjukt jobbigt att bli vuxen?
Men det finns ju andra glädjen i livet. Men det är jobbigt att bli vuxen. Man ska börja jobba heltid, laga mat och städa som vuxna gör. Nu kan man ju inte låta disken stå, käka makaroner varje dag eller gå upp 11.00 på förmiddagen för att sätta sig framför tv:n och plugga.
Studentkåren är också något jag kommer att sakna fruktansvärt mycket. Inte få vara med i 6M och fixa och dona.
Men som sagt det kanske finns andra glädjen i livet efter studietiden.
Men just nu känns det som om livet blir lite tråkigare utan studentlivet.
För mig är studentlivet mitt normala liv, så som man ska leva. För jag har levt på det viset så himla länge. Och då ska man ändra sig helt plötsligt. Är jag ensam om att känna såhär? Är det bara jag som tycker att det är sjukt jobbigt att bli vuxen?
Guldklimparna är de som inte ser...
Idag har varit en liten jobbig dag. Saknat mina små guldfjädrar i mitt guldstoffmoln som brukade omge mig varje dag för en tid sedan. Andra brukar kalla dem guldklimparna i sitt liv, jag kallar dem för mina guldfjädrar. Guldklimpar ligger ju bara på marken orörliga, stumma och tråkiga. Är man en fjäder är man lätt, flygande och mer tillgänglig, än när man ligger orörlig på marken.
Anledning till att jag saknar mina små guldfjädrar är att jag insett att jag inte har några guldfjädrar där jag är just nu. Här finns bara orörliga guldklimpar på marken som aldrig ger någon respons. Här känner man sig bra ensam, ensam i en värld omringad av massa oseende guldklimpar. Här finns inget guldstoff som förgyller vardagen med sin närvaro. Här är man bara osedd. Eller så låtsas guldklimparna att vara oseende så att de slipper hantera och lyssna.
Saknar mitt guldstoffmoln...och nu är det utspritt över hela Sverige...
Anledning till att jag saknar mina små guldfjädrar är att jag insett att jag inte har några guldfjädrar där jag är just nu. Här finns bara orörliga guldklimpar på marken som aldrig ger någon respons. Här känner man sig bra ensam, ensam i en värld omringad av massa oseende guldklimpar. Här finns inget guldstoff som förgyller vardagen med sin närvaro. Här är man bara osedd. Eller så låtsas guldklimparna att vara oseende så att de slipper hantera och lyssna.
Saknar mitt guldstoffmoln...och nu är det utspritt över hela Sverige...
