Utmaningar...
I vuxenlivet ingår att jobba, med jobb kommer också uppgifter och uppdrag, med dessa kan även utmaningar komma. Ibland känns utmaningarna roliga, spännande...åh ska jag! va kul! Vill DU att JAG ska göra detta! Har du VALT UT mig!
Eller så kan de upplevas...Det var en gång...
Jag satt med pennan i handen, antecknade, lyssnade på vad personen i andra ändan hade att säga. "Ja det låter intressant. Jaså?! Jaha! OJ!" Jag börjar svettas...eller fryser jag? Jag är inte helt säker. En sak är säker...jag skakar som ett asplöv. Nej men, vad är det här?! Nu kan jag nästan inte höra vad personen i andra änden säger. Jag får anstränga mig för att höra, men det är inte så lätt när hela sängen som jag sitter på gungar, känns som om jag sitter i en vattensäng med en vågmanskin inuti. Vågmaskinen är inställd på kuling...storm. Hjälp jag faller snart i golvet! Men jag sitter upprät. Nej, jag faller snart! Sitter fortfarande upprät...
Jag tror personen i andra änden har tagit ett grep kring min hals, för jag kan inte andas ordentligt. Jag tar mig för strupen. Det finns ingen hand kring halsen. Vems skulle det vara...det är ju bara jag här? Varför har jag så svårt att andas? Personen i andra änden säger. "Ja,men då säger vi så, så länge." Jag. "Mmmm, tack. Hejdå."
Herre gud, vad varmt det är här inne och det finns ju ingen luft. Jag måste ut! Väggarna kryper mot mig. Jag sitter i en tvåa, men det skulle lika gärna kunnat vara en cell på en gånger en meter. Jag måste ut! Men jag förmår inte röra mig. Jag blir sittande...
Eller så kan de upplevas...Det var en gång...
Jag satt med pennan i handen, antecknade, lyssnade på vad personen i andra ändan hade att säga. "Ja det låter intressant. Jaså?! Jaha! OJ!" Jag börjar svettas...eller fryser jag? Jag är inte helt säker. En sak är säker...jag skakar som ett asplöv. Nej men, vad är det här?! Nu kan jag nästan inte höra vad personen i andra änden säger. Jag får anstränga mig för att höra, men det är inte så lätt när hela sängen som jag sitter på gungar, känns som om jag sitter i en vattensäng med en vågmanskin inuti. Vågmaskinen är inställd på kuling...storm. Hjälp jag faller snart i golvet! Men jag sitter upprät. Nej, jag faller snart! Sitter fortfarande upprät...
Jag tror personen i andra änden har tagit ett grep kring min hals, för jag kan inte andas ordentligt. Jag tar mig för strupen. Det finns ingen hand kring halsen. Vems skulle det vara...det är ju bara jag här? Varför har jag så svårt att andas? Personen i andra änden säger. "Ja,men då säger vi så, så länge." Jag. "Mmmm, tack. Hejdå."
Herre gud, vad varmt det är här inne och det finns ju ingen luft. Jag måste ut! Väggarna kryper mot mig. Jag sitter i en tvåa, men det skulle lika gärna kunnat vara en cell på en gånger en meter. Jag måste ut! Men jag förmår inte röra mig. Jag blir sittande...
Vuxen vs Student
Har läst Malin och Susanns bloggar om alkohol, blåmärken, trötthet och en jäkla massa skojj. Och jag får inte vara med!? Känns hur konstigt som helst att inte få vara med och leka. Inte få komma upp och sätta sig i soffan och skvallra gårdagens händelser. Inte få säga god natt till Malin och Susann. Inte kunna laga mat tillsammans. Inte kunna sitta och goffa chips framframför tv:n tillsammans med norslundsmaffian.
Men det finns ju andra glädjen i livet. Men det är jobbigt att bli vuxen. Man ska börja jobba heltid, laga mat och städa som vuxna gör. Nu kan man ju inte låta disken stå, käka makaroner varje dag eller gå upp 11.00 på förmiddagen för att sätta sig framför tv:n och plugga.
Studentkåren är också något jag kommer att sakna fruktansvärt mycket. Inte få vara med i 6M och fixa och dona.
Men som sagt det kanske finns andra glädjen i livet efter studietiden.
Men just nu känns det som om livet blir lite tråkigare utan studentlivet.
För mig är studentlivet mitt normala liv, så som man ska leva. För jag har levt på det viset så himla länge. Och då ska man ändra sig helt plötsligt. Är jag ensam om att känna såhär? Är det bara jag som tycker att det är sjukt jobbigt att bli vuxen?
Men det finns ju andra glädjen i livet. Men det är jobbigt att bli vuxen. Man ska börja jobba heltid, laga mat och städa som vuxna gör. Nu kan man ju inte låta disken stå, käka makaroner varje dag eller gå upp 11.00 på förmiddagen för att sätta sig framför tv:n och plugga.
Studentkåren är också något jag kommer att sakna fruktansvärt mycket. Inte få vara med i 6M och fixa och dona.
Men som sagt det kanske finns andra glädjen i livet efter studietiden.
Men just nu känns det som om livet blir lite tråkigare utan studentlivet.
För mig är studentlivet mitt normala liv, så som man ska leva. För jag har levt på det viset så himla länge. Och då ska man ändra sig helt plötsligt. Är jag ensam om att känna såhär? Är det bara jag som tycker att det är sjukt jobbigt att bli vuxen?
