Den lillas lilla liv...

Idag satt jag utanför ett hotell och väntade på att klockan skulle bli så pass mycket att jag kunde gå in till min anställningsintervju. Jag hade ju inga passande skor, så jag var ju på shoppingrunda igår...vilket jag skulle ångra. Jisses vilken skoskav jag hade och har fortfarande!!!! Skorna har karvat upp stora sår på mina hälar. Medan jag satt där och ojjade för mig själv fick jag tråkigt och ringde mamma.

Mamma svarar:
- Gissa vem jag står här och pratar med!!? "M".

Det var en gammal klasskompis jag inte träffat på ca 10 år. Väldigt oväntat ska jag säga! Hon gick upp i rök för ett antal år sedan och kom nu fram igen som från ingenstans. Galet. Och där satt jag i Stockholm. Mamma lämnade över luren så att jag fick säga hej och prata en stund. Ibland slås man verkligen av hur olika vi utvecklas här i livet och hur olik vissa människor är en själv. Och vad små saker och händelser i livet gör att man skiljs och blir så annorlunda människor men på samma gång ändå förblir den personen man alltid varit. Jag lovade att jag skulle höra av mig, kanske ta en fika?
 
Sedan gick jag in till anställningsintervjun. Var svårt att uppfatta hur det gick. Vet inte ens längre om jag är så sugen på tjänsten...we'll see.

Imorgon bär det av hem till Arvika igen och släktkalas till min ära. Råkar fylla år på midsommarafton, men det är ingen som vill fira mig då. Så då får man fira någon annan dag. Kommer att bli gammal...25 år. Hälften av 50. 

Vad som händer på midsommar vet jag inte. Trodde att jag eventuellt visste fram till idag. Jag blev dissad för några B-kändisar. Och det kan man ju förstå? Det var ju inget bestämt, vi hade ju bara pratat om det hittills. Kändisar är ju lite coolare...