Efterlyser blekmedel från USA!

Snart ska vi åka! Gud så kul det ska bli! jag är ju dock lite orolig för flygningen. Är ju första gången...och det är ju inte den korta turen heller. Vi tar USA med en gång =)
Baaaara 8 timmar. Jag trodde att flygplan var relativt tysta att resa med. Men jag fick veta att så inte är fallet. Var ju jäkligt dumt av mig att tro det. När man sitter emellan två gigantiska motorer, som bland annat ibland kan höras nere från marken. Varför skulle det då vara tystare att sitta mitt emellan dem =D  

Idag har jag letat upp adresserna till alla de butiker jag ska shoppa i...om jag hittar nått att shoppa vill säga. Men det ska väl inte bli så svårt. Under dagarna i New York kommer jag att vara the shopaholic among the shopaholics! =D

Butikerna jag måste till är: Forever 21, Victoria's secret, Banana republic, Marshalls, Ross Stores Inc. Har du några fler förslag på najsa butiker får du gärna komma med några =)

I USA ska det tydligen finns ett bra tandblekningsmedel. En behandling som inte kostar massor med pengar och man behöver inte gå till någon klinik eller till någon tandläkare. Det finns ju sådana i Sverige också men problemet är ju att de inte fungerar. Man har tryckt in massa äckligt smakande medel i munnen ett antal gånger under två veckors tid och hållt på och plågat sig. Men! Man har lika fula tänder efter behandlingen som innan. 
I USA tillåter de fler farliga medel (YAY!) som man inte tillåter här i försiktiga Sverige. För medlet säljs nämligen inte i Sverige. Nu kommer jag till det stora problemet. Jag vet inte vad det heter!! Vet du?! Snäääälla tala om för mig. I neeeed to have it! =)

Jag har Googlat massor,för det är vad man gör när det är något man måste ha reda på. Vad gjorde man innan google när man ville veta något som inte stod i någon encyclopedi. Hur som helst kom det upp flera olika märken man kunde köpa men hur vet jag vilket som det det som fungerar?  

Man kanske skulle botoxa sig också när man ändå är där =P
Neee så lågt ska jag inte gå =)        

Blodgivning

Jag har påbörjat att installera mig här i Stockholm nu. Jag har anmält mig till blodgivningen och planerar att åka dit nästa vecka. Så himla bra att man kan beställa papprena från sin förra blodgivningscentral så att man slipper genomgå provtagningen en gång till. Inte för att den var värst hemsk...bara att det tar tid innan får börja ge blod.

Jag tycker om de dagarna jag ska ge blod, för då brukar jag gå upp i tid och äta frukost (jag äter ju aldrig frukost annars), äta ordentligt måste man göra om man ska ge blod. Annars går det inte så bra och man får mindre bra blod. dessutom ger det mig en den där känslan att man har gjort något bra. den där klappen på axeln. När man ger blog får man ju poäng varje gång också. Så att man kan samla till ett Lasse Åhberg-glas, ljuslykta från iitala eller liknande. Även fast galsen är fina och så känner jag inte att jag vill ha nått för att hjälpa andra. Om man ska ha något för att hjälpa, då försvinner den där känslan av att ha hjälpt någon. Så jag ger bort mina poäng till Barncancerfonden istället. Då får jag en dubbel klapp på axeln och jag mår bra, fast lite ont i armen.

Men det bästa med att få ge blod...det är fikat efter. När man få mysa och sätta sig i cafeterian och ta en macka och ett glas juice. I Falun där jag gav förut var det inte lika bra som i Karlstad där jag gav innan jag hamnade i Falun. Där fick man en sån där Sanwich från Wasabröd...not so fun!! Och en liten festis. I Karlstad fanns det äppeljuice i behållare, apelsinjuice, vatten, kaffe, frallor med ost eller skinka och naturligtvis frukt. Dessutom också dagens tidningar. Kunde man sitta där och mysa med alla andra som hjälpt någon, kanske räddat livet på någon. Hoppas det är bra på Södertappen, men det ska vara en utav Sveriges bästa och moderna blodcentraler. Så det är nog ingen fara!

Ett utav de mest hemskaste men också roligaste blodcentralen-minne jag har är när jag gav blod i Falun. Sköterskan som skulle sticka mig fick inte riktigt in nålen i artären så hon stod och grävde i min arm och det gjorde GANSKA ONT. Jag kände att jag blev kall och varm på samma gång och en aning illamående. På samma gång kommer en kille in, macho som få, typ a`la jag bär med mig ett kylskåp var jag än går och jag går så brett isär med benen för att få plats med min stora uttrustning. Den stora killen skulle gabska snart bli en ganska liten kille...
Sköterskan sade:
- Jag säger till när jag sticker
- Nu sticker jag.
- Ao!!
Det var mitt livs kvinnligaste manliga "Ao!!" jag hört. Den stora killen med kylskåpet och utrustningen var inte så jäkla kaxig längre. Där jag låg jag med armar med ett stick i en utav dem och två i andra. Plus att en blodgivningsnål grävt runt i ramvecket i ena också. Jag såg ut som en sprutnarkoman i armvecken i 1 vecka efteråt. Blåmärket täckte hela armvecket. Provtagningsnålen är ju väääldigt mycket tunnare...så jag undrar hur liten den stora killen med kylskåpet och utrustningen blev när han var på återbesök =D


Operation tjejkväll...skaffa vänner...

Har bestämt mig för att sluta gnälla och ta tag i saken med egna händer istället. är man ensam får man skaffa sig vänner. Och hoppar inte folk på en och frågar om de får bli vän med en, för att man ser så jädrans cool ut, så får man hoppa på folket istället!

Det var nyår och jag var lite dragen. Nyår firades med pojkens kompisar, med mat som jag lagat (det blev en succé...eller också inbillar jag mig att det blev det). Så kom jag på den briljanta idén. Eller sbarare kom jag först på en fråga till tjejerna? 

Brukar ni umgås tillammans utan killarna någon gång (och jag inte får vara med) eller är det så att alla träffas i ett gäng hela tiden? Neee, vi brukar inte umgås tillsammans, killarna är med. Jaha!? (min egentlige reaktion; What!!? Why!!? (killarna är jättetrevliga, men ibland måste tjejer få umgås i enrum...ni vet)) Så jag tänkte...här måste vi styra upp nått, plus att man kanske få några vänner på köpet. Vi är ju redan bekanta men vi umgås ju inte frekvent med varandra. Det var då jag fick min kick-as idé! Killarna ska samlas och spela tv-spel ochj klia sig på pungen eller vad de nu gör när de samlas. Tjejerna ska käka mat och sedan gå ut och skaka rumpa =)   

Det ska bli såååå roligt tycker jag =)
Älskar att dansa =D

Det är inte roligt längre!!!

Känns förjäkligt att gå och lägga sig på kvällen och känna att man verkligen inte vill att det ska bli morgon igen. För då vet man att man har en hel dag framför sig fylld av...ensamhet. Förut har det varit jobbigt att jobba hemifrån, ensam framför datorn. Kanske går jag ner till Konsum och bli glad av den mänskliga kontakt jag får med medelålderskvinnan som jag råkar krocka med mellan de trångt ställda hyllorna. Det handlar inte om mer än ett försynt "ursäkta mig". Men orden kommer i alla fall från en människa av kött och blod. Sedan får man gå till kassan och säga "tack" till kassören/kassörskan. Yay!!! Dagen är gjord!! 

Men det är inte roligt längre!!!

Det har gått från jobbigt till rent fruktansvärt!! Det är som att vara arbetslös och gå hemma, fast ändå inte. Men det är så galet ensamt så det finns inte ord att beskriva det med!

Från att ha varit en person som aldrig var hemma för att jag sprang på möten på kåren, hängde/jobbade på kåren, var och tränade och träffade Norslundsmaffian. Jag var ju aldrig hemma...till ett socialt umgänge på 3 personer!! Medlålderskvinnan på Konsum, kassörskan och Erik. Det är inte nog för tillfredställa mitt sociala behov! Jag håller på att svälta på grund av brist på socialt liv! Vet du vad som händer när man har brist på det? 

Man blir OTROLIGT nedstämd. Jag vill inte göra något. Nu tycker jag nästan att det är jobbigt att gå ut bland människor. Jag har blivit så van min ensamhet att den har nästan blivit "normalt" att sitta ensam. Man blir knäpp av att vara ensam! Det är vad man blir...KNÄPP!!

Det är inte roligt längre!!!

   
 

Tack!

Ibland stöter man på en person i livet som påverkar ens liv väldigt mycket och är ett starkt stöd utan att egentligen vara dagligen närvarande, utan att vara en person som står en speciellt nära, utan att ha varit en person man kännt någon längre tid. 
 
Jag började jobba och fick världens bästa chef - verksamhetsledare - mentor - coatch. Jag har faktiskt aldrig haft en bättre chef. Det vill jag tacka henne för. Efter att ha fått råd och tips har jag gjort vissa val och jag tror jag långsamt börjar hitta tillbaka till mig själv igen. Eller egentligen inte mitt gamla "själv", utan ett nytt. Det känns väldigt skönt...känner inte att jag har samma panik längre. Jag har börjat sova igen...ja nu har jag ju ryggen. Men innan den kom och störde...

Det känns som om jag har bestämt mig för att "såhär ska det vara, så ska det bli" och det är ingen annan som bestämt åt mig eller talat om för mig "såhär borde göra, det är klart att du ska göra såhär, jag skulle gjort såhär". Jag har gjort min helt egna plan och jag känner att faktiskt tror att jag har hittat rätt, det känns väldigt rätt. 

Det är nog just här jag vill vara och "dit" jag vill komma sedan när jag gjort min resa. Hoppas att resan går efter rutten jag stakat ut. Men denna gången ska jag inte köra av vägen och ut i skogen och sedan åka vilse och bli förtvivlad. Jag har lovat mig själv att göra ett försök att träffa någon som lär mig att vara både kartläsare och köra på samma gång. Men framför allt lära mig...om jag kör fel...att inte få panik. Jag har sagt det länge...att jag ska träffa någon som lär mig att navigera och köra. Men nu har jag faktiskt letat upp några kandidater...  

Jag är påväg tillbaka...fast ännu bättre! =)    
          

En bra dag helt enkelt...

Va gôtt de e när de de där "bra" dagarna kommer i rättan tid. När den det där braiga humöret och "goet" infinner sig just den dagen när det är viktigt att "goet" finns! Trots att jag inte sovit på två nätter på grund av ryggont! Jag är så himla glad att det soliga humöret kände för att visa sig idag! =D 

Så hade jag en såååå söt pojkvän imorse, som klappade på kinden och torkade trårarna på en Nica som grät av smärta. (Ja, visst det är skitfånigt, jag grät av smärta. Men fy farao vad ont det gjorde också!) Visst är min älskling söt annars också, men idag var han extra söt! *Puss på han*  

Ett tidigt veckans recept...köttfärssoppa...för kyliga kvällar

Ingredienser300 - 400 g färs
2 gula hackade lökar
2 strimlade paprikor
6 - 8 i skivor potatisar
6 dl vatten
2 köttbuljongtärningar
1 burk krossade tomater
2 msk tomatpuré
timjan
paprikapulver
salt
 
Jag lade till:
1 burk champinjoner i skivor
1 burk majs

Chilipeppar


Bryn löken och färsen. Tillsätt grönsakerna (förutom champinjonerna och majsen) och späd med vatten och buljongtärningarna. Låt koka upp. Häll i tomatkrosset, tomatpure och kryddor. Häll i majsen och och champinjonerna. Koka under lock tills potatisen är mjuk.

Smaka av och servera med bröd och ev. en klick creme fraiche.

Smaklig måltid!


Veckans recept...

Hade en kompis över på mat på lördag kväll. hade inte bestämt nått vad jag skulle bjuda på och jag hade varit på julmarknad hela dagen och luktade rökt korv fisk och såg allmänt sliten ut. Så nu var det lite stressigt. Men detta gick fort att göra =) 
Bidde fisk och pasta...men jag gjorde med laxkotletter och det gick minst lika bra...antar att de där laxbitarna man kan köpa i 4-pack också går bra =)

Fetaostgratinerad lax och färsk pasta

500-600 g Lax file
5 dl cremé fraiche
1 pkt fetaost
Mängder oregano, efter behag
Citron (ganska mycket, efter behag)
Peppar
Salt
1 tsk olivolja
Färsk pasta
Basilika i kruka
Riven parmesan

Smula ner fetaosten i ca 2 dl cremé fraichen och krydda  med oregano, pressa i citron och häll i oljan. Ställa röran åt sidan. 
ta fram en ugnsfast form och smörj den med lite, lite olja i botten. Ställ in i ugnen i 20 minuter i 200 grader. 

Under tiden fixar du pastavatten så att det kokar när laxen nästan är färdig och hackar basikan grov. Häll i pastan i det lättsaltade vattnet. När den är färig häller du ca 2 dl cremé fraiche parmesan och den finhackade basilikan. Rör om så att det blandar sig och tills allt blivit varmt.

Servera med en fräsch sallad =)

Bon apetit!!  

Tågresor gör dig döv...

Jag är helt övertygad om att SJ tror att alla resenärer är TOTALT döva. Att försöka sova på SJ:s tåg är redan dömt innan man försökt. Jag har aldrig varit med om högtalare med högre ljud än på tåget. Jises!! Om man inte var döv innan så kommer man att bli döv efter att ha åkt mycket tåg. Så kan man stämma SJ sedan, för att man inte har någon hörsel kvar...

Sedan är det inte så kul när man hamnar bredvid killar som raggar gärnet på en, som inte FATTAR efter uppenbar ignorering...svarar nekande och tittar bort och proppar igen öronen med hörlurar...JAG ÄR VERKLIGEN INTE INTRESSERAD! 
"Kaffe?"
"Eh, nej."
Eftersom jag satt vid fönstret kunde jag ju knappast ta mina saker och bara byta stol. Som tur gick han av i Kristinehamn och jag kunde lugnt fortsätta till Arvika. I Karlstad klev det dock på en trevlig medelålders man. I min pappas ålder kanske. Jag tycker det är lite roligt och trevligt att småprata med okända människor på tåget. Intressant att se vad andra gör och få se hur andras liv ser ut...


Veckans recept...gillar du indiskt?

Detta receptet har jag hittat på matklubben.se. Helt sjuuuukt gott! Så jag var tvungen att dela mig av det här...

Indisk kycklinggryta
För 4 pers

5-6 kycklingfiléer
2 gula lökar
1-2 vitlöksklyftor
2 msk olja
1½ tsk ingefära
1½ msk torkad koriander
2 tsk spiskummin
1 tsk chilipulver
2 krm kryddnejlika
2 krm kanel
2 msk curry
1! tsk salt
2 krm svartpeppar
2-3 msk mango chutney
2½ dl matlagningsyoughurt

Skär kycklingfiléerna i bitar. Hacka löken och vitlöken. Fräs lök och kryddor i oljan tills löken blir mjuk. Lägg i kycklingen och vänd den i kryddorna. Tillsätt salt, peppar, mango chutney och yoghurt. Koka under lock på svag värme i ca 40 minuter.

Servera med basmatiris och en grön sallad...mums!!

Bon apetit!!


3 meningslösa år!!

Mkv är en utbildning inom media och kommunikation med inriktning mot reklam. Man kan välja andra inriktningar. Men det ger inte värre mycket kött på benen. Om man ska ha en chans att få jobb måste man engagera sig i olika projekt, men det är nästan bara begränsat till Dalarna och vem vill bo i Dalarna hela livet?

Tänk att ha gått 3 år på en utbildning och inse när man pluggat färdigt att det var slöseri av 3 år tid och slöseri av CSN-pengar. Jag tror inte att en del lärosäten har fattat att studenter FAKTISKT indirekt betalar för att kunna plugga. Jag måste ju betala tillbaka pengarna till CSN sedan! Det var den SLÖASTE utbildning jag gått. Hade på sin höjd 2 lektioner i veckan a 3 timmar. Mer än så var det inte. Man skulle ha kunnat läst dessa tre år på halva tiden om man rappade på lite istället för att söla runt en massa. Nu får man sitta och utbilda sig själv efter utbildningen medan man jobbar. 
 
Jag vet dessutom att jag inte är ensam på utbildningen att tycka så.
- Mer föreläsninstid. Det ger studenterna mer tillfälle att bearbeta litteraturen, ställa frågor på litteratur, andra frågor kring ämnet. 
- Håll föreläsningarna kopplade till det man ska läsa eller till uppgiften som skall göras. Personligen är jag inte ett dugg intresserad av vad föreläsaren gjort för forskning eller om dennes privat liv. Allt för mycket utsvävningar. Fanns ett antal lärare som riktigt höll måttet, men en del var skrapet på botten av det akademiska golvet.
- Ge studenterna de kurser de behöver, inte en massa jams. Man behöver inte skriva 20 uppsatser på en kurs, för skriva har man lärt sig efter ett tag och man har inte jättestornytta utav det, om man inte ska bli forskare. Jag och många saknar kurser i Photoshop, Indesign...grafiska program helt enkelt. Borde också finnas kurser i pulicering på webben. Jag fick tipset att läsa kurs i svenska  - thank God att jag inte gjorde det!!! Jag hade kanske haft användning av det...men skriva kan man träna fram själv. Svårare är det kanske att lära sig grafiska program på egen hand.
- Skaffa program på datorerna så att studenterna har något att arbeta med! Om man ska göra en annons ska man kunna ha tillgång till et grafiskt program och slippa göra det i Word eller PowerPoint! det fanns Photoshop, men den datasalen var enbart till för "ljudare". Varför ligger programmen där!!!! Vad har "ljudarna för användning av det programmet!

Oj vad jag har kastat skit på utbildningen nu. Och det är säkert skittråkigt att läsa. Men om du hade tänkt söka dit så var det ju en himla tur att denna blogg blev läst!         


Mat...

Jag älskar att laga mat och bjuder gärna andra på den. Dessutom testar jag väldigt gärna nya recept. Så jag tänkte börja med ett litet veckoinlägg. Veckans recept...var egentligen Eriks idé typ...

Så ni som diggar min mat kan ju hålla kiken ;D


Ge mig en arbetkamrat eller två!!!

Väntar bara på att det ska bli januari nu. Så att jag vet var jag kommer att hamna och hur mitt liv kommer att se ut. Det är så jobbigt att inte veta något...men jag ser bara framåt. Jag ser inte ens månaderna som är kvar på detta året. Jag ser bara januari. "Se bortom problemet", sa mamma. Och det fungerar, för det mesta iaf. Mammor är kloka de. Vad gjorde man utan mamma?!

Jag längtar till ett jobb med arbetskamrater. Visst är det bevämt att jobba hemifrån. Kunna gå rakt upp ur sängen och till jobbet. Inte behöva duscha eller något. Inte behöva färdas kollektivt med en massa andra männiksor. Eller behöva ta cyklen i kylan. Nej, då är det bättre att sitta hemma ensam. Eller är det det? Nej. Jag längtar så fruktansvärt till att ha arbetskamrater igen! Kunna prata med någon, eller få knuffas med medresenärer i kollektivtrafiken påväg till jobbet. jag vill till och med höra trötta ungar skrika på bussen för att de inte vill till dagis, dricka kaffe med kollegerna trots att jag blir helt kaffedarrig. Jag skulle till och med tralla glatt påväg till jobbet när jag håller på att frysa stjärten av mig när det är 15 minus! Det är ju mysigt!

Dessutom måste jag ju få jobbarkompisar om inte för min egen skull, så för Eriks. Herre gud, han får ju inte sova! För när han kommit hem och vi har ätit osv. Då är det nästan sovdags och bums i säng. Och då sätter jag igång. För då har jag varvat ner... då ska jag prata!! Tills dess att Erik säger, "Du...jag tror jag måste sova lite nu". Jaha, jo, det kan vi väl. Fast jag ligger här helt svältfödd på mänsklig interaktion så jag håller på att spricker. Men visst kan vi sova. Jag ska försöka vara tyst om jag kan. Men det är ju inte alltid säkert att jag kan det =)

Men jag försöker iaf =)

Snart börjar jag hitta på egna arbetskamrater, som jag låtsas att jag fikar med i köket. Eller att jag står och hänger i dörren in till vardagsrummet (eller min min arbetskamrats kontorsrum) och pratar om väder och vind! =D

Nej, måtte det bli januari snart!!! 



    


Hes som fan...

Sitter och jobba lite vid min dator när det ringer i telefonen...OH NEJ SHIT DET ÄR ETT OKÄNT NUMMER VA JOBBIGT!
Så brukar jag tänka vanligtvis också, fast då i gemener. Alltid  när jag blir förkyld tappar jag rösten, slår aldrig fel. Jag är förkyld just nu...guess what!? Jag är hes och kan inte prata... 

Hur som helst...jag kan ju inte strunta i att svara.

Jag svarar:
- Hej det är Veronica (Lät mer som ett sånt där rosslande som uppkommer när offer i skräckfilm dör, för att de har halsen full med blod...jag har ju inte halsen full med blod nu utan...jo, ja ni förstår)
Personen i andra änden, vi kallar honom X:

Ja, det var tyst
Så jag:
- Cccccchhhhhhhaaaaåååååå 
X:
- Ehhhh, är det här Veronica.
Jag:
- aaaaaa (viskar)
X:
- Du låter lite sjuk!!??
Jag:
- No, shit!! Tror du!!?
Nej det sade jag inte jag tänkte. Sedan började vi fnissa, för jag fick inte fram några ljud. 
Så han fick hålla en monolog i telefon. Medan jag viskade aaaaahhhhh (som skulle betyda ja, för att det skulle framgå att jag inte lagt på, dött eller helt enkelt inte lyssnade.
 
Men allvarligt, det är så himla jobbigt att vara förkyld och heta Veronica. Finns inte en gång jag inte blir hes. 
Och det jobba är att jag tycker om att prata också. Erik tycker väl det är skitskönt nu, "när bruden håller käft ett tag".
Nej, det säger han inte. Han tar han om sin lilla sjukling så fint.

Nu ska jag ta hand om broccolin. Ska göra blomkål och broccoligratäng =)

Coolaste programmet just nu...

Jag har ALDRIG älskat ett program så som jag älskar Spotify! =D

Så jäkla underbart att kunna hitta (nästan) all musik du kan komma att tänka på. Lyssna på den utan att behöva ladda ner den. Det är bara programmet som tar plats liksom!! Jag är helt lyrisk!! Jag har hittat musik som jag hade glömt bort! Kommer du ihåg Cajsa-Lisa Ejemyr - Alla behöver ni (nån) gång? Eller Five? De snygga killarna som dansade runt i coola videos på coola poolpartyn på 90-talet....jo visst kommer du ihåg dem!! Du vågar bara inte erkänna det!!! ;D 

Söka om musiken behöver man inte heller göra. Det är bara att skapa sina egna spellistor. 

I looooooooooooooooooooooooveeeee!!!! =D 

Woooohoooo!!! =D 

RSS 2.0